De fyra elementen

När vi rensade bland mammas saker hittade vi ett tiotal böcker om astrologi. Så länge jag kan minnas har det alltid kommit små kommenterar från mamma kring våra stjärntecken eller våra olika element när vi berättade något om oss själva eller gjorde något tillsammans. Till exempel så påpekade mamma under en shoppingtur att Mio och Ann var varandras raka motsatser då Mio gärna satsade på kvalité medan Anns mål snarare var kvantitet. Deras totala olikhet berodde enligt mamma såklart på att deras element var sina raka motsatser, eld och vatten. Träffade vi en ny partner var det av väsentlighet vilket stjärntecken och därmed vilket element denne var. Skulle vi passa ihop eller inte?

Mamma refererade alltid till astrologi och eftersom jag oftast inte tyckte svaren var särskilt klara eller sammanhängande så brydde jag mig inte så mycket om dem... trodde jag ;). Självklart satte sig dessa små kommenterar i mitt undermedvetna och även om jag kanske inte tänker så mycket på stjärntecken och element så spelar symboler, siffror och tecken en större roll i mitt liv. För att inte tala om skrock. Det är dock ett helt annat inlägg...

Vi syskon, mammas barn, bär alla olika element. Detta fascinerade mamma och var något hon var lite stolt över. Ann är eld, Mio vatten, Marcus jord och jag luft. Det har alltid varit så självklart att Ann är en typisk eld då hon är den enda av oss som har ett hett och explosivt temperament. Något vi skrattat åt genom åren. Jag delar mitt stjärntecken Vågen med min mamma och därmed är vi också av samma element, luft. När jag var liten var jag hemligt stolt över detta. Jag kände mig speciell som fyllde år samma månad som mamma. I en syskonskara på fyra gällde det att hitta sina egna tolkningar som gjorde en till sina föräldrars lilla ögonsten ;).

Tycker den här passade rätt bra in på oss barn och våra personligheter.

Nyckelorden för tecken som befinner sig i luftens element är vår, himmel, kaos, barndom, blod och hjärta. För mig känns det spot on.

Himmelen har en enorm inverkan på mig. Den är fullkomligt magisk och det skådespel den uppvisar dag efter dag gör mig hänförd. När jag ser ut över himmelen så känner jag mig fri. Jag tänker också att himmel symboliserar något övernaturligt vilket legat mamma väldigt nära om hjärtat och också gjorde att hon nästan kunde vara lite nyfiken på livet efter döden.

Kaos, absolut. Jag behöver full kontroll över mitt liv för att inte kaoskänslan ska smyga sig på vilket den gör väldigt lätt för mig. Mamma däremot hade mer bokstavligt talat kaos omkring sig i form av saker och annat men verkade trivas rätt bra i det.

Barndomen är stark för mig. Minns min barndom i form av känslor mer än faktiska händelser.

Blod och hjärta. Jag känner för många, mycket och väldigt starkt. Ofta ibland FÖR starkt för mitt eget bästa. Jag tror mamma var bättre än mig på att kontrollera sina empatiska känslor även om hon var en kvinna som gav allt för andra så långt det bara gick. Blod är galet mycket tjockare än vatten i min värld.

Vår. Fantastisk årstid. Hoppets årstid. Jag är också den enda av oss syskon som blivit förskonad från vårsnuvan ;). Kanske för att jag ska kunna njuta lite extra av den årstid som passar mig bäst.