En annorlunda matsäck

När jag var liten var jag och mina syskon alltid lite annorlunda. Annorlunda på det sättet att vi hade en mamma som pratade lite lustigt, lekte med Hello Kitty istället för Barbie, åt ris med rått ägg, sjöng japanska ramsor och åt med pinnar. När jag var liten ville jag inte vara annorlunda. Jag ville vara som alla andra, inte sticka ut. Ville inte behöva gå iväg på hemspråkslektionen varje vecka med tanten med den stora munnen. 

På skolutflykter packade mamma alltid ner risbullar till mig för att hon visste att jag älskade dem. Bullar av smaksatt ris med fisk i och sjögräs runt. Jag var väldigt kluven till denna matsäck. Ville ju så gärna äta risbullar men ändå inte ha nåt med mig som alla andra tyckte var konstigt och som luktade sjö. Kommer ihåg den dagen då min bästa kompis fick smaka och tyckte om dem. Först då kunde jag slappna av. Jag var nog inte så konstig ändå. Jag kände mig stolt! Sen dess gjorde min mamma alltid risbullar att ta med även till min kompis och jag slutade skämmas. 

Efter det kunde jag stolt visa upp det söta pennskrinet från Japan med en massa fack, mina pluttinuttiga tröjor i pastell eller väskan som ingen annan hade. Jag blev stolt och lycklig varje gång någon sa att de älskade sushi eller när Hello Kitty kom till Sverige. Än idag har jag svårt att låta bli att köpa allt som ser det minsta japanskt ut. Jag samlar, är stolt och blir glad av det och än idag blir jag hemligt glad när någon säger att de älskar sushi!

Vad hon lämnade åt oss

När den första chocken efter mammas bortgång hade lagt sig, så gick det upp för mig att vi nu hade förlorat den naturliga länken till Japan. Hur blir det nu när man har frågor kring något recept, när man behöver hjälp med någon översättning eller bara vill höra hur släkten mår därborta? Ganska snart insåg jag att detta blir mitt ansvar att lösa. Det kommer helt enkelt bli upp till mig att hålla kontakten med släkten därborta. Inte en helt lätt uppgift eftersom jag inte är helt flytande på språket och tyvärr inte behärskar det skriftligen.

Andra frågor som också dök upp är hur jag skall göra för att kunna ge mina barn så mycket som möjligt av Japan som även är en del av dem? Vill ju så gärna att de skall få växa upp nära det japanska, liksom jag och mina syskon har fått göra.

Det var så idén om denna blogg tog sin början. Vi (jag och mina systrar) behöver ett media där vi kan samla vårt japanska arv för att spara det till nästa generation, dvs våra barn. Här kommer Ni få ta del av recept på japansk mat och ibland även japaninspirerad mat som vi har vuxit upp med. Ni kommer hitta inlägg om inredning och pyssel med inspiration från Japan, reseskildringar, smultronställen och shoppingtips från våra resor till Japan blandat med minnen från vår uppväxt och vår älskade mamma.

Vi vill poängtera att vi är långt ifrån experter på Japan, dess historia och kultur. Denna blogg är vår historia om vad vår mamma lämnade till oss och hur vi har formats av vårt japanska arv. Vi hoppas Ni kommer att inspireras och upptäcka detta fantastiska land med oss!

よろしくお願いします
   (Tack på förhand)

Sorg och saknad

Och så var hon borta. Aldrig mer. Hennes sista andetag, vi höll alla andan med henne. Vi hade en tillsynes frisk mamma när hela stora familjen åkte iväg på vår drömmars resa i oktober för att fira hennes 60 årsdag. Fyra månader senare vakade vi vid hennes sjukhussäng dag som natt och tog till slut vårt sista farväl. Kvar stod vi. Ensamma, chockade och förkrossade med bara våra minnen och ofantligt mycket kärlek kvar.

Den där hemska dagen var för exakt två år sedan nu. På två år har mycket läkt men mycket kommer aldrig att läka. Vår mamma var unik, som alla mammor är. Hon gjorde avtryck på sitt alldeles egna sätt och för oss var hon redan en ikon när hon levde. Kanske att vi efter hennes död insåg att hon var så mycket mer än bara vår mamma. Hon var ju halva vår kultur och identitet. En kultur som alltid är en del av oss men som blir alltmer avlägsen när hon inte längre finns här för att påminna.

Så här står vi med vårt arv. Japan. En magisk, ren, mystisk och sprudlande kultur som vi vill dela med oss av till andra men också påminna oss själva om varje dag. Vi hoppas ni vill uppleva vår värld där Japan och Sverige blandas. Något som för oss alltid varit så fullständigt självklart.