I fredags samlades vi alla systrar för att föreviga Frank i sin Hakama. Fotografen, stylisten och jag, mamman som var så stolt och rörd över att min lilla femåring förvandlades till en stilig samuraj. Ibland kan jag förundras över vilken gåva vi fått av mamma i och med de japanska traditionerna. Så konstigt att jag hela tiden tagit dessa för givet men nu helt plötsligt så betyder de så otroligt mycket. Har alltid fascinerats av Japan men nu har jag börjat förstå värdet i det annorlunda i vårt arv och är tacksam över att det är en del av mig och nu även våra barn.
Kimonon är i två lager och en byxkjol. Dessutom två bälten som ska knytas på ett visst sätt samt japanska strumpor och skor. Var lite orolig att Frank skulle tröttna men förstår nu varför fem år är en bra ålder för detta. Nu kan de lyssna, ta instruktioner och hålla koncentrationen någorlunda för att orka med både påklädning och fotografering. Frank hade sett fram emot att få ha "samurajkläder" precis som sin storkusin. Han kände nog att det var något speciellt att bli fem år och att han var den enda som fotograferades i sådan fin dräkt. Det var något vördnadsfullt att få sätta på sig den vackra dräkten, de fina bältena och vifta med solfjädern.
Tack Mio som lyckats lära sig att sätta på kimonon av moster Yumi efter att ha tittat på en enda gång! Imponerande! Nu kan vi föra traditionen vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar